Konsten att föra en Dialog..
Förra veckan gick jag dialog utbildning med jobbet..
Vi blev så ivriga och motiverade så efter andra dagen stannade vi kvar för att börja styra upp en bättre jobb situation.
Under utbildningen fick vi olika övningar då vi fick "ett problem" att lösa. det vicktigaste var inte att lösa uppg i sig. Vad övningen gick ut på var att se till att alla fick göra sin röst hörd, att dom som pratade mycket skulle ge plats till dom som inte pratade lika mycket. Det gick ut på att lyssna å förklara om va man tyckte om situationen. Att de behövs många roller i en dialog. En som påbörjar disskution, nån som ifrågasätter å en som fullföljer de som blir sagt å en som sitter å lyssnar för att hinna ta till sej sen komma med ideér.
Så efter 2:a dagen stannade vi på jobbet kvar.. vi försökte komma fram till något men de va helt makalöst va lite vi faktiskt kunde komma fram till. En sak som jag funderade på var att ändra fika tiderna så att vi skulle ge fika 14. vet inte hur många gånger ja frågade "vad ska vi bestämma om de då?".
Dagen efter snabbpratade vi om vad som blev sagt dagen innan å tråkigt nog så verkade inte vi alla förstått om vad som ens blev spikat.
Jag hoppas att vi kan göra det bättre framöver.
Tänker på dialog utbildningen typ varje dag. en sak som jag lärt mej är att välja orden å fundera lite grann innan jag svarar. Sen har jag insett att den enda personen som jag kan påverka är mej själv.
jag kan inte ändra på personer hur gärna jag än vill.
men de är så svårt att nöja sig med den tanken. Å dessvärre kan ja känna att det finns kvar en gnutta bitterhet i mej ändå.
"jag kan inte bli arg för att personen kanske inte ser det som jag ser det"
"jag måste förstå att andra inte tänker som jag"
"jag måste ändra på mej så att jag inte blir arg då saker inte blir som jag vill ha dom"
Det som gör att det inte är så lätt är att då smyger det fram tankar som "är det bara jag som tänker fel?" "Är det bara jag som som ser det på ett sätt?" "Visst fan kan andra försöka anpassa sig efter mej för en gångs skull!"
Å då är det svårt att ta till sig allt man lärt sig.
Det började snurra så fruktansvärt i min skalle sen den där utbildningen..
Så nu tänker jag bara reflektera situationer.
Jag ska tänka mej för innan jag säger något och verkligen säga saker på ett bra sätt.
jag ska kort och gott försöka bli en bättre människa. Här finns inte tid för skitsnack varken jobbmässigt eller privat. Sen vad som är skitsnack och inte är upp till var och en.
Ska nämligen strax fara till jobbet så därför dyker alla dessa tankar upp.. =)
Vi blev så ivriga och motiverade så efter andra dagen stannade vi kvar för att börja styra upp en bättre jobb situation.
Under utbildningen fick vi olika övningar då vi fick "ett problem" att lösa. det vicktigaste var inte att lösa uppg i sig. Vad övningen gick ut på var att se till att alla fick göra sin röst hörd, att dom som pratade mycket skulle ge plats till dom som inte pratade lika mycket. Det gick ut på att lyssna å förklara om va man tyckte om situationen. Att de behövs många roller i en dialog. En som påbörjar disskution, nån som ifrågasätter å en som fullföljer de som blir sagt å en som sitter å lyssnar för att hinna ta till sej sen komma med ideér.
Så efter 2:a dagen stannade vi på jobbet kvar.. vi försökte komma fram till något men de va helt makalöst va lite vi faktiskt kunde komma fram till. En sak som jag funderade på var att ändra fika tiderna så att vi skulle ge fika 14. vet inte hur många gånger ja frågade "vad ska vi bestämma om de då?".
Dagen efter snabbpratade vi om vad som blev sagt dagen innan å tråkigt nog så verkade inte vi alla förstått om vad som ens blev spikat.
Jag hoppas att vi kan göra det bättre framöver.
Tänker på dialog utbildningen typ varje dag. en sak som jag lärt mej är att välja orden å fundera lite grann innan jag svarar. Sen har jag insett att den enda personen som jag kan påverka är mej själv.
jag kan inte ändra på personer hur gärna jag än vill.
men de är så svårt att nöja sig med den tanken. Å dessvärre kan ja känna att det finns kvar en gnutta bitterhet i mej ändå.
"jag kan inte bli arg för att personen kanske inte ser det som jag ser det"
"jag måste förstå att andra inte tänker som jag"
"jag måste ändra på mej så att jag inte blir arg då saker inte blir som jag vill ha dom"
Det som gör att det inte är så lätt är att då smyger det fram tankar som "är det bara jag som tänker fel?" "Är det bara jag som som ser det på ett sätt?" "Visst fan kan andra försöka anpassa sig efter mej för en gångs skull!"
Å då är det svårt att ta till sig allt man lärt sig.
Det började snurra så fruktansvärt i min skalle sen den där utbildningen..
Så nu tänker jag bara reflektera situationer.
Jag ska tänka mej för innan jag säger något och verkligen säga saker på ett bra sätt.
jag ska kort och gott försöka bli en bättre människa. Här finns inte tid för skitsnack varken jobbmässigt eller privat. Sen vad som är skitsnack och inte är upp till var och en.
Ska nämligen strax fara till jobbet så därför dyker alla dessa tankar upp.. =)
